fredag 4 juli 2014

Sushi Sho - genuin japan vid Odenplan

Typ av måltid: Middag
Plats: Stockholm, Sverige
Datum: 26 juni 2014


Bäst: Halstrat laxslag, piggvarslag, matchaglassen
Guide Michelin: -
The World's 50 best: 
Övrigt: Nyöppnat
Webbsida: http://www.sushisho.se

De senaste veckorna hade jag sett några bilder på Instagram och läst någon recension om ett nytt och lovande sushiställe vid Odenplan, där det stod:


"...uppenbart att det här är ett ställe som verkligen brinner för sushi. Riset är importerat från Japan. Soyan är gjord under hantverksmässiga former. Wasabin är (i mån av tillgång) färskriven och fisken är, som det står på hemsidan, ”grymt bra”..." 

Det talades om ett litet, genuint ställe med fantastisk kvalitet. Jag kände mig tvungen att testa detta tips. Och jag blev inte besviken...
Exteriör
Väl på plats insåg jag direkt att detta är ett litet ställe och att vi hade tur. Vi tittar in, personalen hälsar glatt och vi frågar om det finns någon plats. 2 lediga platser i baren! Totalt är det cirka 10 platser runt baren och 4 platser utöver dessa. I mitten står två kockar och formar riset i händerna och placerar någon typ av fisk uppepå. Menyn sitter uppspikad på väggarna. Det är ingen stress - vi sätter oss, tittar lite runt om oss och börjar efterhand prata lite med en av kockarna. 

Eftersom jag läst att den gode Juan Arzak tycker det är trevligt när gästerna väljer det "konstigaste" på menyn, just för att stimulera kocken till kreativitet och att komma på nya rätter, tänkte jag att jag skulle ta något som jag nödvändigtvis inte känner mig helt komfortabel med. Det fick således bli en Omakase-meny: en meny som endast serveras i baren och där kocken väljer sushi som serveras en efter en. Bring it on!
Meny
Mycket gott
Baren
Så, min servering började med en liten förrätt på torsk och yuzu. Delikat och enkelt. Bra syra. 
Förrätt
Te
Efter förrätten började serveringen av bitarna, en efter en, med i snitt 5 minuters mellanrum. Den trevlige Carl Ishizaki presenterade varje bit med en allvarlig min med en stor portion inlevelse. Spännande!

Och nu till sushin. En efter en kom bl.a.Piggvarslag, Halstrat laxslag, röding, tonfisk, valthornssnäcka (!), sjöborre, seabream och laxrom med vakteläggula. Alla fantastiskt bra råvaror.

Skreitorsk
Seabream
Pilgrimsmussla
Halstrat laxslag
Tonfisk
Makrill
Röding
Piggvarslag
Valthornssnäcka
Sjöborre
Laxrom med vakteläggula
Strut med sjöborre och pilgrimsmussla
Alla varianterna var riktigt bra. Favoriterna var laxslag och piggvarslag - den fetaste delen av fisken. Smörigt och vansinnigt gott! Sjöborre, som jag åt för första gången på Sardinien förra sommaren, var en annan favorit. Valthornssnäcka var kul att prova! Laxrom och vakteläggula var en läcker kombination.

Faktum är att jag gillade Sushi Sho så pass bra att det blev ett besök till redan en vecka senare. Jag hade vid det tidigare besöket sneglat på andra delar av menyn och bl.a. sett att det serveras annat än sushi, t.ex. Donburi, en japansk rätt med högrev, lågtempererat ägg, pickles, svartrot och bladspenat. Tillbaka andra gången, så passade jag på att prova denna. För 145 kr är det ett fynd. Med en temaki på Hjälmargös som förrätt och ett harmoniskt glas av naturvinet Domaine de Majas, som jag tidigare druckit på Speceriet. Som avslutning en Matchaglass med melon, en glass baserad på grönt te, som gav en härlig, lite bitter smak, i den vansinnigt krämiga glassen. Topp!
Temaki på Hjälmargös
Donburi med högrev
Matchaglass med melon
Jag gillar Sushi Sho. Råvarorna håller väldigt hög kvalitet och Mr Ischizaki har en stor kompetens. Att få en hel Omakase-meny med 12 serveringar samt en förrätt för 255 kr måste anses som en väldigt prisvärd gastronomisk upplevelse i Stockholm just nu.

Känslan hos Sushi Sho är lite ovanlig. Det känns på ett sätt väldigt välkommet, utan att någon för den del står i dörren och välkomnar. Eftersom hela stället är väldigt fokuserat runt baren, där kockarna står i mitten, är detta restaurangens epicentrum. Det är därifrån det kommer ett "Hej och välkommen" när vi stiger in i lokalen, en lokal som inte är mer än 15 kvadratmeter stor. Det är därifrån vi serveras av kockarna genom att de sträcker sig över baren och placerar maten på skifferskivor framför oss. Det är i baren interaktionen med kockarna pågår, om man så önskar. Jag fick aldrig någon känsla av "merförsäljning", utan bara en känsla av ett genuint hantverk och en passion, som genomsyrar allt och som är vansklig att beskriva. 

En känsla som gör att jag absolut kommer tillbaka.

söndag 29 juni 2014

Grillmarkadurinn - Islands bästa?

Typ av måltid: Middag
Plats: Reykjavik, Island
Datum: 16 maj 2014

Bäst: Ribeyen, rödingen, spare ribsen etc etc...
Guide Michelin: -
The World's 50 best:
Övrigt: -
Webbsida: http://www.grillmarkadurinn.is/en

När vi var på Island i mitten av maj hade vi en restaurang bokad för lördagen, men fredagkvällen var obokad. Vi promenerade förbi Grillmarkadurinn (The Grill Market) som jag läst väldigt mycket gott om. Vi kikade in och fick de två sista platserna vid baren, precis framför den stora grillen.


Grillmarkadurinn är som namnet säger en grillrestaurang. Mer eller mindre all mat tillagas över en stor grill. Jag har läst en del om restaurangen på nätet och omdömena på t.ex. Tripadvisor är väldigt goda: 70% av besökarna har gett 5/5 i betyg och hela 95% har gett 4 eller 5 i betyg.

Efter en snabb titt i menyn bestämde vi oss för avsmakningsmenyn. Vi förstod att det skulle komma in relativt många rätter, vilket var bra då vi bägge hade svårt att välja vad vi ville ha på menyn. 
Hembakt bröd, vispat smör och lavasalt
Första rätten var en slow cooked anksallad, med mozzarella, granatäpple och mandarin. Otroligt gott och med en härlig kombination av en pulled dock och syra från granatäpple och mandarin.
Slow cooked duck salad

Rätt nummer två var en Crispy traditional dried fish and squid. Squiden var väldigt färsk och inte i närheten av seg. Vansinnigt god. Den torkade typiska isländska fisken var av naturliga skäl hård och seg, men en god smak.
Crispy traditional dried fish and squid

Tredje rätten in blev en kontroversiell men typisk isländsk anrättning: val. Här väldigt lätt halstrad och serverad med chili och en sojasås. Jag har tidigare ätit val vid besök i norra Norge och tycker det är OK, men inget jag själv skulle välja på en a la carte. Som en blandning av sashimi och nötkött.
Val med chili och sojasås
Grillen går varm kontinuerligt på Grillmarkadurinn
Spännningen var stor inför nästa rätt. Och vi blev sannerligen inte besvikna på spare ribsen som kom in efteråt, serverade med honungs- och potatischips. Om möjligt lika möra som på Mighty Quinn's BBQ i New York. Riktigt bra!
Spare ribs med honungs- och potatischips

Dags för mer fisk och in kom en nästan löjligt vällagad röding med rom och något svart crisp. Utmärkt presentation och leken med konsistenserna gjorde verkligen sitt till. En topprätt!
Artic char (röding)
Grill grill
Efter fisken, dags för lamm. Minns inte helt övriga ingredienser, men rätten var fantastiskt god. Troligen det bästa lamm jag ätit!
Lamm
Första parkett vid grillen
Interiör
Sista maträtten: En ribeye. Och inte vilken ribeye som helst. Detta är nog bland det möraste kött jag någonsin ätit. Otroligt fin fettmarmorering och fantastiskt mjukt. Smörigt. Underbart.
Ribeye
Efter maten - en kombination av 4 desserter. Choklad, vit choklad, creme brûlée etc. Hög kvalitet!
Dessert
Interiör
Minnet av Grillmarkadurin kommer stanna länge. Detta var faktiskt en av mina bästa krogupplevelser på mycket länge. Och det var maten, och prisnivån för kvaliteten, som imponerade allra mest. Missa inte detta ställe när du är i Reykjavik.




måndag 12 maj 2014

Groto de Corgnan - hemma hos en italiensk familj i Valpolicella

Typ av måltid: Middag
Plats: Sant'ambrogio di Valpolicella, Italien
Datum: 23 maj 2013

Bäst: Alla överraskningar
Guide Michelin: 2 bestick Comfortable restaurant
The World's 50 best: -
Övrigt: -
Webbsida: http://www.grotodecorgnan.it

Förra våren tog jag med C på en överraskningsresa till norra Italien. Sedan 10 år har jag haft en förkärlek för balanserade Amaroneviner, vilket var en del av bakgrunden till att jag valde just Valpolicella som huvuddestination på denna resa.

Vi bodde några nätter hos Amaroneproducenten Villa Monteleone. Jag hade läst på JC's Vintankar om restaurangen Groto de Corgnan och blev sugen på att prova den. Och det ångrar jag inte...


I byn
Groto de Corgnan är en liten restaurang som bokstavligt talat är hemma hos kocken Giorgio Soave och hans döttrar. Konceptet verkade gå ut på att pappan lagar all mat (och plockar bl.a. ingredienser uppe i bergen som han sedan använder till middagsmaten) och döttrarna serverar. Råvarorna är allt som oftast från lokala köttproducenter och mejerier. Pappa Giorgio pratar inte engelska, endast italienska. Dottern Martina, som serverade oss, var däremot flytande på engelska. Och det känns som att själva restaurangen är hemma hos familjen.


Interiör
Interiör
De har endast en fast avsmakningsmeny som vid tillfället kostade EUR 65. Otroligt prisvärt! Jag minns inte exakt vad alla rätterna innehöll (snart ett år sedan), men låter bilderna tala. Det var tryffel, jordgubbar, vit sparris och andra läckerheter. Till maten drack vi ett vansinnigt gott Ripasso, som kostade runt EUR 20. Ett fynd.


Vackra blommor
Vacker dukning
Bröd med olivolja
Carpaccio med jordgubbar
Lardo, cold cuts
Vit sparris, tryffel, ägg, jordgubbar
Tortellini med jordgubbssås
Kvällens vin 
Tryffel, pasta
Kött
Efterrätten: hemlagad kastanjglass

Grappa
Quitntarelli-Amarone...
Om du reser i Valpolicellaregionen, missa för allt i världen inte en upplevelse hos Groto de Corgnan. Det är något att minns länge...