Ox - Säsongsbaserat och prisbelönt i Belfast

Typ av måltid: Middag

Plats: Belfast, Nordirland

Datum: 11 september 2015 

Bäst: Speltvete med sommartryffel och hummern
Guide Michelin: Rekommenderad (2 bestick)

The World's 50 best: - 

Övrigt: Menu Of The Year United Kingdom CATEY AWARDS 2015, Best Restaurant Ireland, FOOD&WINE Magazine Restaurant of the Year Awards 2014

Webbsida: http://oxbelfast.com/index.php

Under en bröllopshelg i Belfast hade jag fått tips om att besöka OX, som nyligen fått utmärkelsen Bästa Meny i Storbritannien av Catey Awards. Sagt och gjort.

Vid ankomst några minuter innan öppning låg ett lugn över restaurangen. Vi var det andra sällskapet på plats. Stilen interiörsmässigt och designmässigt är lite nynordisk - minimalt och enkelt.

Exteriör

Interiör

Köket innan servering

 Restaurangen har vanligtvis lunch och middag a la carte. Just lunchen verkar vara en riktig deal - £10 för en huvudrätt. Det hann vi dock inte med, så det blev middag. På fredagar och lördagar är det endast avsmakningsmeny tillgängligt. 5 rätter för £45. Vi blir även tillfrågade om vi önskar byta ut fiskrätten mot en för dagen tillgänglig hummer mot £5 tillägg. Vi tackar ja och får in bröd och smör. Smöret är fantastiskt!

Smör. Bröd.

Menyn är hemlig och personalen vill presentera rätt efter rätt. Först ut kommer vinet. Ett portugisiskt Alvarinho från Soalheiro för att ackompanjera första rätten: Pea, milk curd, red pepper caramel, radish, verbena. Mycket bra spänst i ärtorna. En lätt och fräsch förstarätt med bra syra. Vinet är välavvägt till rätten och ger vid första kontakt med smaklökarna en lätt söt touch, som samtidigt är spritsig och avslutar torrt. Märkligt? Inte direkt. Gott? Ja!

Vin 1

Rätt 1: Ärtor etc.

Andra rätten är Spelt, cauliflower, nasturtium, summer truffle. Krämigt speltvete/dinkel. Lent men samtidigt crunchy. En särdeles balanserad rätt där tryffel gav en underbar ton, utan att ta över hela rätten. Till detta ett 50/50 Cabarnet Sauvignon/Grenache från Provence. Ett vin med kraft, men inte så lång smak, som harmoniserade väl med rätten. Ett vin jag verkligen gillade.

Rätt 2: Speltvete och tryffel

Provence-vin i härlig stil

Nu dags för hummern! En halv grillad hummer med delikata tillbehör, inklusive bland annat zucchiniblomma. Här finns inte så mycket att säga annat än att den var galet god. Punkt. I glaset en lite, men endast lite, smörig/oljig chardonnay där 30% av druvorna legat på ekfat. Fran Languedoc, Frankrike. Ett mycket bra val till hummern.

Hummern!

Småsmörigt. Underbart.

Sista maträtten var en anka från Skeaghanore, längst ned på södra Irland. Denna serverades med babybetor, libbsticka och fänkål. C som vanligtvis inte gillar anka tyckte att denna var väldigt god. Det räcker som förklaring. I glaset kom ett Nerojbleo från producenten Gulfi, på Sicilien, inte allt för långt i från Etna. En perfekt match igen!

Skeaghanore duck

Ett bättre rött från Sicilien

Dessert

Som avslutning kom en miso- och vaniljmacaron samt en med rabarber

När vi lämnade restaurangen kl 20:00 var den fullsatt sedan länge. Det är inget som förvånar mig och jag rekommenderar absolut ett besök om du är i Belfast. Det skall avslutningsvis nämnas att servicen var helt fläckfri och mycket trevlig.

Fullsatt

The Ledbury (**) - Klassisk top fine dining i Notting Hill

Typ av måltid: Lunch

Plats: London

Datum: 12 juni 2015

Bäst: Celeriac Salad

Guide Michelin: **

The World's 50 best: 20 plats (#10 år 2014, #13 år 2013) 

Övrigt: 65 plats i Europa av OAD

Webbsida: http://www.theledbury.com/


I Notting Hill, London, bedriver australiensaren Brett Graham en krog av modellen bättre. Jag noterade för ett par år sedan att krogen rankades mycket högt av World's 50 Best, hade 2 stjärnor i Guide Michelin, men samtidigt en bra lunchdeal. För två år sedan valde jag istället lunch på Dinner by Heston Blumenthal, men denna gången var det dags. Lunchdealen hos The Ledbury hade dock ökat med £15, samtidigt som pundet blivit dyrare.  Men 4 rätter för £50 hos en tvåstjärnig krog kändes ändå mycket bra!

Exteriör

Jag blev varmt välkomnad och visad till mitt bord. När jag kom vid öppning kl 12 var det ganska tomt, men en halvtimma senare helt fullt. Jag tittade över menyn och valde restaurangens set lunch om 4 rätter.

Först ut var ett par vackra och synnerligen delikata appertizers.

Appertizer



Appertizer

Bröd med luftigt smör

Första rätten ut var Celeriac Salad - Hazelnuts, Summer Truffle, Appel and Sorrel. En rotsellerisallad som kombinerade friskhet och syra från Granny Smith och harsyra med underbar tryffel från Abruzzo och rostade hasselnötter. En av de bättre vegetariska rätter jag ätit och en av de godaste salladerna någonsin.

Celeriac Salad

Dags för fisk och en Sea Bream on Toast with Elderflower and Fennel. Ett härligt, "fett" skal med tydlig havssmak. Under, en perfekt tillagas Sea Bream och en skön syra i såsen och delikat svamp. Tydliga fläder och fänkålssmaker gav rätten karaktär.

Sea Bream

"Eftersom du verkar så intresserad, så får du en rätt till" sa den otroligt vänliga servitören och kom in med en griskänd täckt med endive. En osedvanligt mångfacetterad rätt som kombinerade bland de möraste griskött jag ätit med päronsmak och ett bittert, men positivt höjande inslag av endive. Alltid kul att få extra rätter!



Griskind

Huvudkötträtten för dagen var Rump of Herdwick Lamb, Trompette Courgette, Basil and New Season's Garlic. Två styckdetaljer av lamm: rump & back. Bägge väldigt goda, men med tydligt olika textur, där ryggen var vansinnigt mör och rump med mer motstånd i fiberna. En mycket bra kombination! Trumpetzuchini och färsk vitlök som tillbehör.

Herdwick Lamb

Till dessert fick jag en Creme Caramel with Sauternes and Apricot. En makalös creme caramel med knäckig kolasmak och en perfekt aprikossorbet till.

Creme Caramel

Aprikossorbet

Fullsatt



The Ledbury var en riktigt trevlig bekantskap med utmärkt service och högsta kvalitet i alla detaljer. I synnerhet Set Lunchen är en bra deal för att käka 2-stjärnigt och hit kommer jag gärna tillbaka.

Dinner by Heston Blumenthal (*) - bästa foie gras någonsin

Typ av måltid: Lunch

Plats: London, Storbritannien

Datum: 23 augusti 2013

Mat: 9,0 av 10
Service: 9,5 av 10
Prisvärt: 9,0 av 10
Bäst: Meat Fruit och servicen
Nota: £ 132 för 2 personer (set lunch: £ 38/person)

Guide Michelin: *
The World's 50 best by San Pellegrino: #7 i världen
Övrig ranking/rekommendation: Andy Hayler 17/20
Webbsida: http://www.dinnerbyheston.com

Långweekend i London i augusti inleddes med lunch hos Heston Blumenthals Dinner. Restaurangen är belägen i ultralyxiga Mandarin Hotel, vid Hyde Park. Vi togs emot av hattbeklädda män vid entrén, som sedermera visade oss till nästa person, som i sin tur följde oss till restaurangen.

Väl till bords kunde vi välja mellan a la carte eller en set lunch. Jag hade redan innan besöket riktat in mig på den senare, då det är väldigt prisvärt (£ 38 för 3 rätter samt appertizers).

Set lunch menu

Brödet som kom innan maten var enkelt, men väldigt gott! Men ännu vassare var smöret. Smörfanatiker som jag är blev jag sannerligen nöjd (samma smör som Heston också använder på The Fat Duck tydligen).

Bröd och smör

Konceptet på Dinner by Heston Blumenthal är att alla rätterna skall ha ett ursprung i någon historisk rätt/recept. Min första för dagen blev Smoked Sardines on Toast. Jag är egentligen inget större fan av sardiner, men tänkte att ska jag någon gång gilla det ska det vara på ett ställe som detta. Och ja. Det var riktigt gott! Sardinsmaken var väldigt mild och god och passade utmärkt med tomaten. Till detta serverades ett bra vitt spanskt vin från Rias Baixas.

Smoked Sardines on Toast (c.1892)

C tog Salamagundy - en sallad med rökta tomater, selleri, ängsyra och libbsticka. En riktigt delikat och fräsch sallad. Jag kunde aldrig tro att en vegetarisk sallad med så få ingredienser kunde vara så god. Toppklass!

Salamagundy - tomatsallad (c.1720)

Till huvudrätt valde jag en Slow cooked Pork Belly rökt kål, äpple och mjöd! Det mest spännande med denna rätten var nog den rökta kålen, som jag hade förväntat mig skulle varit t.ex. hackad. Detta var snarare en stor "klyfta" av ett kålhuvud, som var rökt i sin helhet. Annorlunda och gott! Grismagen var bra, men inte det godaste jag ätit. Väldigt vällagad, men inte min favorittyp av styckningsdetalj. Kul att ha provat dock. Vinet till huvudrätten blev en Chianti Classico från Casale dello Sparviero. Elegant.

Slow cooked Pork Belly (c.1710)

Mitt över bordet valdes fisken som dagen till ära var en grillad rocka som serverades med en strandaster- och musselbuljong. Lätt, fräscht och härlig konsistens. Mycket gott!

Roasted Ray Wing (c.1730)

Och så började det bli dags för dessert... MEN, jag såg att flera runt om oss fick en väldigt uppseendeväckande rätt till sina bord. Jag frågade den utmärkta servisen var det var för något och fick berättat om en av restaurangens signaturrätter Meat Fruit: en foie gras som fryses ned till en boll och doppas i en lag som sedermera stelnar. Lagen har en citrussmak som passar utmärkt till levern. Rätten tar 3 dagar att förbereda och är faktiskt aningen bättre än After Eight Foie grasen på Hisop i Barcelona och således den bästa jag ätit någonsin. Mmmm!

Meat Fruit (c.1500) - chicken liver & foie gras

Meat Fruit (c.1500) - chicken liver & foie gras

Enligt Wikipedia var Meat Fruit-foie gras så populärt i November 2011 att det såldes 900 st per vecka. No wonder! 

Nu vidare till desserten där jag valde en Schrewsbury Gooseberry Tansy Tart (försök säga det snabbt!). Den trevliga servitören sa att han alltid hade svårt att säga namnet problemfritt. Detta är alltså en krusbärspaj. Mycket delikat!

Schrewsbury Gooseberry Tansy Tart (c.1800)

C tog Roast White Peach med Chartreuse-likör, yoghurt och vit persikasorbet. C, som är väldigt glad i sorbet och frukt men ingen dessertgalning i allmänhet, svarade märkbart högt och nästan lite groteskt när jag frågade om det var gott: "Mmmmm!!"

Roast White Peach (c.1885)

Efter desserten kom en extradessert, samtidigt som gästerna bakom fick ett fyrverkeri vid bordet: hemgjord glass vid bordet! Detta helt manuellt vevandes och med hjälp av flytande kväve. Läckert! 

Extradessert

Only at Heston Blumenthal - glasstillverkning vid bordet

Sammanfattningsvis är Dinner by Heston Blumenthal en vansinnigt bra restaurang och jag förstår att San Pellegrino rankar den som #7 i världen. Servicen var bland det absolut bästa jag någonsin upplevt tillsammans med Caprice (***) i Hong Kong, men på ett väldigt annorlunda sätt. Enkelt, humoristiskt, kunnigt och avslappnat. De fick oss att känna oss väldigt bekväma och vi skulle säkerligen känt oss lika bekväma även om vi t.ex. varit kraftigt underklädda.

Även om jag inte valt mina rätter på set lunch-menyn på en a la carte tyckte jag väldigt bra om dem. Meat Fruit (som jag la till utanför set lunch-menyn) är en topp 5 av allt jag någonsin ätit och några av C's rätter var också riktigt riktigt bra. 

Lokalen är en hotellrestaurang. Självklart inte vilken hotellrestaurang som helst. Hur som helst brukar jag tycka att hotellrestauranger kan bli lite opersonliga. Även Dinner blir lite stort, men funkar ändå bra.

Totalt mycket höga betyg och en stark rekommendation! 

Hedone (*) - franskinspirerad världsklassgastronomi av svensk f.d. jurist i London

Typ av måltid: Middag

Plats: London, Storbritannien

Datum: 24 augusti 2013

Betyg: 9,5 av 10
Service: 9,0 av 10
Prisvärdhet: 8,5 av 10
Bäst: Ostronen,  chokladdesserten med hallonpulver, den personliga touchen & vinerna
Nota: £ 590 (4 personer)

Guide Michelin: *

The World’s 50 best by San Pellegrino: #70 i världen

Övrig ranking/rekommendation: Andy Hayler: 18/20

Webbsida: http://www.hedonerestaurant.com

C’s födelsedag och överraskningsresa till London. För 1,5 år sedan när jag jag första gången läste om Mikael Jönsson och hans restaurang Hedone (som på rekordkort tid fick en stjärna i Guide Michelin) blev jag sugen på att besöka hans restaurang. Och nu var det dags!

Vi blev varmt välkomnade i dörren och visade till det bästa bordet (som vi fick just för att det var en födelsedagsöverraskning) närmst det öppna köket.

Öppet kök hos Hedone

Gällande mat stod valen mellan en carte blanche (hemlig meny) och en avsmakningsmeny på 7 rätter (£ 65). Vi tog den senare, men valde ett par olika flaskor istället för vinmenyn.

Vi plockade omedelbart in en Drappier Brut Nature Zero Dosage Sans Ajout de Souffres. Zero dosage betyder inget tillsatt socker till vinet som man toppar upp med efter att jästfällningen skjutits ut ur flaskan). I tillägg är champagnen helt utan tillsatt svavel, vilket verkar vara en ny het trend i vinvärlden.

Zero dosage-champagne från Drappier

Innan menyn serverades kom 3 små läckra appertizers. 

Appertizers

Därefter började det tunga artilleriet. Första rätten var ostron. Och inte vilka ostron som helst, utan de godaste jag någonsin ätit, utan någon som helst konkurrens. Varför? Kombinationen med en “äppelsufflé” av Granny smith-äpplen som ostronen låg uppepå. Gudomligt gott. 10/10 för ostronkategorin.

Poached Cornish rock oysters, Granny Smith, shalottenlök

Andra rätten var en “sallad” med tomater, senap och yoghurt sorbet, läckert serverat på en speciell tallrik. Smakskombinationerna var väl tillämpade och passade utmärkt tillsammans. Tänk att en sallad kan vara så god!

Medelhavstomater, senap, dill och yoghurtsorbet

Nästa rätt var en av de läckrare: Handfiskad pilgrimsmussla från Skottland, tillagad i sin egen “juice”. Väldigt ren smak. Fantastisk råvara!

Hand dived Scottish scallop

Raviolin innehöll flytande parmesan och serverades med lökskum och pancetta. Annorlunda,  men en häftig lek med konsistens och smak.

Ravioli med flytande parmesan

Till kommande huvudrätt valdes en mycket trevlig Cotes du Rhone.

Vin

Väljer vin tillsammans med ägaren Mikael Jönsson

Vi var tre som valde ripa med rökt potatis, svartvinbär, foie gras och enbär till huvudrätt. Den fjärde tog lamm med saffransrisotto. Efter en liten samtalsstund med Mikael förstod jag att  ripan var en rätt som de endast serverade några veckor under året, vid säsong. Lyckligtvis var vi där vid denna period. Den skotska ripan var en annorlunda upplevelse för att vara fågel. Lite mörkare i köttet och en mer komplex smak. Mycket gott!

Lammet, som jag smakade av, var troligen det godaste lamm jag ätit någonsin.

Ripa med rökt potatis och foie gras

Lamm med saffransrisotto

Nu dags för desserterna. Vi blev tillfrågade om vi önskade ost. Självklart gjorde vi det. Starka saker: fyra fransmän och en schweizare.

Ost

Till desserterna tog vi, på rekommendation, in en flaska Banyuls. Det är ett franskt, rött dessertvin. Lite portvinsliknande, men ändå inte. Mycket gott!

Franskt dessertvin

Första desserten var några få blåbär med en rosmarinsorbet. Så enkelt, så gott. Hade önskat lite större portion dock.

Blåbär med rosmarinsorbet

Avslutningen var inte heller den att leka med. En varm chokladkreation med hallonpulver och passionsfruktgele samt madagascarvaniljglass.

Varm choklad med hallonpulver och vaniljglass

Extragott

Totalt sett levde Hedone upp till alla högt ställda förväntningar och överträffade till och med dessa. Mikael Jönsson är en mycket ambitiös och fantastiskt duktig kreatör och krögare.

Besöket på Hedone var en av mitt livs absolut bästa måltider. Lätt topp 3.